Love, live, give

Inspo-mappen växer och växer. Jag vill ha ett HEM snart och ingen studentlya. Jag vill vara sambo, husfru och hemmafixare i ett HEM där man känner sig HEMMA och där man kan gå omkring och smida planer för framtida fixeri, sy kuddar, byta till julgardiner när december kommer smygandes och lätta vita tunna på sommaren. Jag vill sätta upp tavlor på dom jag tycker om, sitta på en balkong och grilla och dricka rosé på sommarkvällar, vakna i nytvättade vita krispiga satinsängkläder och ha hotellkänsla, jag vill ha städdag där man skurar alla fina golv (som inte är beige plastmatta) så att det luktar såpa och blommor, jag vill ha balkongdörren öppen så att mina vovvar kan ligga ute och sola när dom vill och kika ner på vad som händer på gården, jag vill ha ett förråd av paketpapper och fina snören så att när någon fyller år är det bara att välja och vraka. Jag vill ha fina ugsnformar och uppläggningsfat som jag kan laga äppelpaj med vaniljsås i och överaska min kille som kommer hem från jobbet med. Jag vill bjuda hem folk och bjuda på pasta med skaldjur, jag vill åka till växthus och blomsteraffärer med min mamma och köpa gröna växter och färska snittblommor som jag vill alltid ska finnas i mitt vardagsrum, jag vill ha fina tvålar och krämer framme i ett helkaklat badrum, jag vill vakna upp av att solen skiner in i ögonen och kaffedoft från köket, jag vill mysa i soffan med lexingtonkuddar och fårskinnsfiltar, jag vill ha ha ett HEM dit folk kan komma och sova över och känna sig som hemma, jag vill bo bland vita väggar, nötta fina trägolv, en massa gröna växter, svarta accentfärger och naturmaterial såsom sten och trä.
Det bästa är att om man vet vad man vill så kommer man att få det så. Det är så det funkar, visste ni det? :) Vill man så kan man.

För övrigt så hinner jag inte riktigt med. Jag har 100 obesvarade frågor i tankarna som håller mej sömnlös om nätterna och tankspridd på dagarna. Inenting negativt egentligen men det värsta är ju att inte veta. Vart man ska, vad man ska göra, hur, när var osv. Men jag har lärt mig världens bästa ordspråk som numera är mitt motto!

Det är mycket att tänka på men inget att oroa sig för.



















Jag börjar nog bli gammal ;)

Love, live give!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0