Crybaby
Om du frågar mig hur jag mår kommer jag alltid att säga BRA!
Igår blev jag verkligen översköljd av jobbighetskänsla över små, egentligen helt obetydliga saker i det stora hela, som gnagt lite. Det tog tvärstopp och jag blev bara SÅ ledsen och otröstlig med timmars snyftande under täcket som följd. Det känns som att jag just nu är lite i en situation där jag på ett sätt är så himla glad, nöjd, stolt över mig själv, på väg framåt dit jag vill och rent ut sagt lycklig samtidigt som just små omständigheter på vägen gör att jag får kämpa så extrahårt, ständigt får tvivla på mig själv och min förmåga (även fast ingen direkt ifrågasatt den utan tvärt om faktiskt ofta gett beröm) och ja, på det hela taget är det väl endast jag själv som är min värsta fiende och jag själv är faktiskt den enda som begränsar mig själv och sätter käppar i hjulet. Men med lite hjälp av andra kanske.
Till och med mamma påminner mig om när jag var liten och låg däckad hemma sjuk i magsjuka/lunginflammation eller liknande och någon från hennes jobb ringde och frågade mig när jag svarade hur jag mådde. JAG MÅR BRAA sa jag alltid och försökte låta som den mest pigga och peppade personen i världen och mamma tyckte det var lika pinsamt jämt att kollegorna skulle tro att hon var hemma i onödan.
Alla har väl dåliga dagar och jag har absolut inte sämre dagar än andra. För det allra mesta ÄR jag faktiskt jätteglad och allt går framåt och dom dagar som känns lite tyngre försöker jag hålla det inom mig och klara av det själv i mitt eget huvud. Oftast går det bra men ibland rinner det bara över. Jag har verkligen en spärr för att berätta när jag mår dåligt eller är ledsen, jag kan inte säga att jag direkt skäms över det men nåt åt det hållet är det nog.
Igår blev jag verkligen översköljd av jobbighetskänsla över små, egentligen helt obetydliga saker i det stora hela, som gnagt lite. Det tog tvärstopp och jag blev bara SÅ ledsen och otröstlig med timmars snyftande under täcket som följd. Det känns som att jag just nu är lite i en situation där jag på ett sätt är så himla glad, nöjd, stolt över mig själv, på väg framåt dit jag vill och rent ut sagt lycklig samtidigt som just små omständigheter på vägen gör att jag får kämpa så extrahårt, ständigt får tvivla på mig själv och min förmåga (även fast ingen direkt ifrågasatt den utan tvärt om faktiskt ofta gett beröm) och ja, på det hela taget är det väl endast jag själv som är min värsta fiende och jag själv är faktiskt den enda som begränsar mig själv och sätter käppar i hjulet. Men med lite hjälp av andra kanske.
Ibland är det väl bara så, små saker blir till något stort men oftast är det en själv som löser det och idag känns det så mycket bättre. Jag har fått så gosig tröst och har redan tagit två beslut som förhoppningsvis kommer göra allt till det bättre. Annars får jag hitta på nåt nytt ändå :)
Idag skiner solen, K kommer hem på lunch, jag ska på powerwalk trots en förkylning som absolut senast måste vara borta lördag för då ska jag på FESTR och ha så himla kul med folk som jag inte känt så länge men ändå är så fina personer :)
MOVING ON!
Kommentarer
Trackback