walkwithme

Good days, bad days.

Idag är det snö, kallt och en allmänt ovärd dag som man kanske kunnat vara utan. Men å andra sidan så är varje dag värdefull och man måste ta till vara på all tid man har, man har inte råd eller tid att välja och vraka dagar att strunta i att göra något av, då kommer man snart märka att man blivit gammal och bara utnyttjat 50%. Lev idag! Sjukt svår konst att lära sig att verkligen fånga dagen, stunden och tillfället. Man får ägna livet åt att öva på det tror jag.

Igår hade jag det jättebra med min fina vän. Vi var på en inspektion som blev till belåtenhet, tur! Ibland måste man våga för att vinna och det känns som jag gjort det nu! =)

Fick skjuts hem och där slutade min tur som jag haft tidigare under dagen. Hade nyckel hem och även kod men tydligen så funkar bara brickan på kvällen. När jag kom fram till det hade A redan åkt iväg med bilen någonstans till skolan jag inte visste var. Klockan var kvart över tolv på natten, det var mörkt, kallt och min mobil hade dött 3 gånger hemma hos anna och var totalt batteritom. Inte en person i sikte.

Jag fick lite mer panik än jag kan minnas att jag fått förut. Såg verkligen ingen lösning i huvudet hur jag skulle göra. Skulle jag gå tillbaka hem till anna den långa vägen över den läskiga åkern och försöka kasta sten på hennes fönster? Jag fick sån panik att jag började springa/kuta för livet verkligen för att hinna ikapp bilen med A. Jag har nog aldrig sprungit så fort och långt förut, fick verkligen blodsmak i munnen och blev spyfärdig. Tillslut hittade jag bilen men ingen A. Mobilen var som sagt död. Av någon utomjordisk anledning lyckades jag ändå starta telefonen mirakulöst men batteriet blinkade rött rött rött. Det går aldrig att ringa tänkte jag. Av nån ännu mer märklig anledning gick det fram signaler innan den dog. Vilka signaler då? Upptagetton. Just my luck!

Ensam, andfådd och spyfärdig och iskall stod jag lite vilsen på stan. Gjorde ett andra försök att ringa. Upptaget igen. Nästan grinfärdig provade jag en allra sista gång och det mest mirakulösa var att jag kom fram, fick kasta ur mig orden hjälp kom ner jag kommer inte in. Jag fick bilnyckeln och åkte hem igen. Värdelös kväll men någon var tydligen med mig eftersom det ändå löste sig. Dock fick jag hosta och det blev tungt att andast. Detta höll i sig även imorse och jag har fortfarande ont i halsen, haha gymmet nästa!

Nu måste jag fortsätta deppa så att det kan övergå i glädje snart. Jag har det faktiskt bra och det ska jag ta vara på! Vissa försöker stå i vägen och vara falska, missunnande och rentav elaka. Mitt nya jag säger att : Ni kan dra åt helvete! =) haha! Behöver bara mina riktiga allierade, er släpper jag aldrig =)

Stor puss från mig!